Vampyrer

Filmen handlar om systrarna Vera och Vanja, som ser ut som vilka unga tjejer som helst. De har inga superkrafter, de har inga klassiska vampyrattribut, inte ens huggtänder – för att komma åt blodet i sina offer tar de till fällknivar. De lever i Stockholm i nutid 2008. De gör vanliga grejer som att gå på bio, fester, nattklubbar, gå ut och dansa o.s.v. Det enda som egentligen skiljer dem från dig och mig är att de lever på natten och att de av någon okänd anledning måste ha mänskligt blod för att överleva. De är så mänskliga en vampyr kan vara utan att sluta att vara vampyr.

Vi möter de två systrarna Vera och Vanja (spelade av Vega Fernandez och Jenny Lampa) när de går på en nattklubb. Där blir den yngre av dem antastad av en MC-gängmedlem (spelad av Peter Järn). Han släpar in henne på toaletten, men just som han skall våldta henne – rycker hon upp en kniv, sticker honom i halsen, och börjar suga upp hans blod. MC-gangsterns gäng blir inte glada när de senare finner offret livlöst. De sätter sig på sina MC:s och börjar förfölja vampyrsystrarna, som just hunnit dra där ifrån.

Det är just under denna natt som Vanja lovat sig själv att berätta för Vera den hemlighet hon gått och burit på ett tag: att hon vill lämna vampyrlivet, och försöka smälta in bland människorna. Vera ställs plötsligt inför ett liv i ensamhet, men tänker göra allt för att inte släppa sin syster ifrån sig. Handlingen i Vampyrer kretsar inte främst kring blodsugandet utan det utanförskap som tvånget att dricka blod för att överleva medför.

Detta är en mycket kort film på 77 minuter, men den känns ändå alldeles för lång. Det jag skrev om handlingen är i princip allt som händer under hela filmen. Resten av tiden går åt till att Vanja och Vera springer genom ett mörkt och regnigt Stockholm, medan MC-gänget åker runt på sina stora motorcyklar och letar efter dem. Filmen hade tjänat mycket på att istället vara en 30 minuters novellfilm som visats på tv, eftersom det ändå bara händer något vettigt i början och slutet av filmen.

Den enda kända skådespelaren i filmen är David Dencik (känd som John Ausonius i Tv-serien Lasermannen) som här spelar en svarttaxichaufför, som även han får den dåliga idén att försöka våldta lillasystern. Att han står med som affischnamn är snudd på falsk marknadsföring, då han knappt är med 10 minuter innan han blir vampyrföda.

Filmen har väldigt dåligt skrivit manus med otroligt löjliga replikbyten som till exempel:

– Du okynnesäter!
– Vad då okynnesäter är du från 50-talet eller?
– Det kanske jag är, men du borde faktiskt tänka på hur du ser ut.
– Vad då tycker du jag är tjock?”

– Åh kolla tåget, kom igen vi skriker.
Varav tjejerna ställer sig under en bro och skriker det högsta de kan, medan tåget sveper förbi.

Det finns annat vi tål att äta, även om det inte är gott.
Vilket man fått se att de inte kan, då den äldre av systrarna testar att äta falukorv, men spyr i närbild upp alltsammans igen.

Efter att lillasystern sugit blod ur MC-gangstern, så går hon ut till sin storasyster och säger:
– Det finns till dig med…
Varav denna går då in på toan och suger klart.

– Men du säger ju inget!
– Men du lyssnar ju inte!
– Men du säger ju ingenting!
– Men du lyssnar ju aldrig!

Vampyrer är verkligen inte en film jag kan rekommendera någon att betala pengar för att se, den är vare sig sevärd, otäck, engagerande eller spännande. Det verkar vara många som går i samma tankar som mig, då filmen bara visades på tre biografer i Stockholm under endast tre-fyra veckors tid, innan den drogs in. Om den över huvud taget visats ute i resten av landet vet jag inte? Men då har jag i alla fall varnat er för att hyra denna film när den kommer på DVD.











Kommentera