The Devil’s Backbone

The Devil’s Backbone (El espinazo del diablo) är en av Guillermo del Toro’s första filmer. Han är mer känd för filmer som Pans labyrint, Barnhemmet och Hellboy 1 & 2.

Det spanska inbördeskriget är i full gång och Carlos flyttar till ett barnhem för föräldralösa, sedan hans pappa dött. Även där gör sig kriget medvetet; mitt på skolgården finns en bomb som inte detonerat. Men han märker snabbt att det är fler saker som inte står rätt på barnhemmet. Vaktmästaren, Jacinto, försöker dyrka upp ett kassaskåp, Carlos ser vad han tror är ett spöke och Jaime, en utav barnen, verkar veta mer om båda sakerna än vad han vill berätta.

The Devil’s Backbone är en vackert gjord spökhistoria om en spirande vänskap som växer sig allt starkare, ju hemskare förhållandena blir. Atmosfären är densamma som i Pans labyrint och Barnhemmet, magisk realism. I och med det så är filmen inte vidare läskig, utan den skapar istället en mysig känsla trots det hemska. Det läskiga i filmen är människans brutalitet, med dess arkebuseringar, knivhugg och uppeldande av människor.

Jag skulle mest likna filmen vid Pans labyrint, i och med att del Toro återigen skapar en konflikt utifrån historien. Är det för att människans syn på rättvisa är förvriden och man därmed kan skapa skräck? Oavsett så är det mer än film för ögat, än för hjärtattacker.

Kuriosa: The Devil’s Backbone är ett tillstånd där man föds med ryggraden synlig. Fast i filmen är ”djävulen” inte lika tydlig.

Betyg 3/5











Kommentera