The Abandoned

The Abandoned gör det många andra rysare inte gör: skapar en obehaglig stämning under hela filmen, utan att använda den till att skrämma vettet av publiken. Men det funkar och ifall det hade varit annorlunda tror jag filmen hade förlorat sin charm.

Marie återvänder till sitt hemland eftersom det nyligen dykt upp information om hennes tidiga liv, innan hon blev bortadopterad. Mest lockar tanken om att hon äntligen kommer att få rätsida på sitt förflutna. Det visar sig att hon ärvt sin familjs hus, mitt i det gröna ryska höglandet. Mitt i ingenstans. Hon får skjuts dit av en mystisk man, men när natten faller försvinner han. Marie är lämnad ensam kvar, men hittar snabbt till huset där hon träffar Nikolai. Det visar sig att de har mycket gemensamt och Nikolai vet en hel del om det förflutna. Men att det förflutna kommer ikapp med nutiden, visar sig mer ödesdigert än de båda kunde ha tänkt sig.

The Abandoned är smått obehaglig och den öde miljön med de dimsköljda landskapen ökar bara på spänningen. Att filmen utspelar sig i Ryssland gör så att filmen tar en annan ton, som till stor del byggs på ryska fördomar. Förutom några enstaka hoppa-till-scener är The Abandoned som en spökhistoria, men en mysig en.

Filmen handlar mycket om ödet. Hur stor inverkan har människan egentligen på ödet? Kanske är det så att ödet redan är förutbestämt och vi följer dess väg utan att vi är medvetna om. Alla val vi gör, allt är små steg till den förutbestämda döden. I filmen visas detta med Nikolais och Maries dubbelgångar. Dubbelgångarna som visar deras död. Frågan är om man kan komma undan den?

En inte så vanlig rysare, med en väldigt mörk atmosfär.

Betyg 3/5 











En reaktion på ”The Abandoned

Kommentera