Till och från kan man nästan undra om denna film är en komedi eller fars, för det kommer många patetiska och dråpliga scener.

På det stora hela är filmen i alla fall mera en monsterfilm än en komedi i stil med Hajen och Godzilla. Tyvärr går det ibland lite för långt mellan scenerna där man får se varelsen. Istället får man följa den udda familjen Parks liv och öde.

Varelsen är en av de snyggaste och mest detaljrikaste monster jag sett på länge. Den har många olika realistiska rörelsemönster, som t ex när den med hjälp av svansen gymnastiskt svingar sig fram under broarna, när den graciöst simmar i vattnet eller när den klumpigt men väldigt snabbt springer och massakerar både människor och hus.

Filmen ger en rejäl känga åt amerikanska forskare, militär och amerikaner i största allmänhet. De framställer amerikanarna som antingen klumpiga och naiva eller elaka och fula. Det är förstås inte för inte man gjort så, men ibland ifrågasätter man om monstret egentligen var varelsen eller amerikanarna? För vems fel var det egentligen att varelsen fanns där? Och fanns det verkligen något virus?

Filmen får godkänt med ett plus i kanten, men långa stunder är den värd både VG och MVG. Eftersom filmen inte kan bestämma sig för om det är en komedi, drama eller en monsterfilm, så drar det tyvärr ner betyget en del.
Men vill du se en spännande och bra gjord film, med snyggt foto och verklighetstroget monster, så missa inte denna film, då du med största sannolikhet aldrig sett något liknande.

Popularity: 1%

Ja, bara originalpostern och originaltiteln Spring Break – Shark Attack sätter B-stämpeln på denna film. Detta är från början en tv-film som sändes på amerikanska CBS vilket märks både på de halvdana skådespelarinsatserna och de störande svarta rutorna, som är till för planerade reklampauser, som dyker upp mitt i de spännande scenerna. Jag antar att detta är en i filmserien ”Shark Attack”, så ni som sett dessa vet säkert ungefär vad ni har att vänta er.

Hajarna var tyvärr ganska dåligt gjorda, medan effekterna med bitsår och sprutande blod var desto bättre. Undervattenscenerna är ganska snygga, men efter att läst på lite så är de lånade från dokumentärer på Discovery och liknande. Det är annars ganska långt mellan hajattackerna under den första timmen, då detta först och främst är en tonårsfilm med mycket kärlek, festande, fylla och halvnakna tjej och killkroppar i badkläder. Att den sågs av över 20 miljoner personer i USA beror nog dels på att den visades på tv och sedan att det just är en ungdomsfilm.

Tror att många tonårstjejer och tonårskillar gillar denna fim, då de inte har mycket annat att jämföra med. För detta är överlag en väldigt typiskt hajfilm som inte är speciellt nyskapande. Finns ju egentligen inga hajattack filmer som når upp till Stephen Spielbergs original ”Hajen” då de flesta blir dåliga kopior och denna film är inget undantag.

Lite kuriosa är att filmen inte är inspelad i Florida, faktiskt inte ens i USA, utan i Sydafrika av alla ställen. Sedan vad jag vet så jagar inte tigerhajar i flock, för i filmen handlar det inte om en, tre eller tio hajar i flock utan mer om tjugo-trettio tigerhajar som anfaller tillsammans. Till och med marinbiologen i filmen påpekar detta, men tror att det beror på att de har stört ekosystemet på grund av ett nybyggt konstgjort rev utanför stranden som dragit till sig både tropiska fiskar, havssköldpaddor och därmed även tigerhajarna. Ytterligare en förklaring till att de många hajarna dras mot stranden och även till människorna ges mot slutet av filmen, men eftersom det är en av de få sakerna som ger filmen en handling och twist, så vill jag inte förstöra filmen mer än nödvändigt.

Filmen är tack och lov under en och en halv timme, så de sista 20-30 minuterna är faktiskt ganska spännande och innehåller en av filmhistoriernas största hajattacker då 25 hajar simmar mot en partyflotte där de totalt massakrerar ungdomarna och det flyter och flyger blod åt alla håll och kanter.

Popularity: 1%

Filmen handlar om systrarna Vera och Vanja, som ser ut som vilka unga tjejer som helst. De har inga superkrafter, de har inga klassiska vampyrattribut, inte ens huggtänder – för att komma åt blodet i sina offer tar de till fällknivar. De lever i Stockholm i nutid 2008. De gör vanliga grejer som att gå på bio, fester, nattklubbar, gå ut och dansa o.s.v. Det enda som egentligen skiljer dem från dig och mig är att de lever på natten och att de av någon okänd anledning måste ha mänskligt blod för att överleva. De är så mänskliga en vampyr kan vara utan att sluta att vara vampyr.

Vi möter de två systrarna Vera och Vanja (spelade av Vega Fernandez och Jenny Lampa) när de går på en nattklubb. Där blir den yngre av dem antastad av en MC-gängmedlem (spelad av Peter Järn). Han släpar in henne på toaletten, men just som han skall våldta henne – rycker hon upp en kniv, sticker honom i halsen, och börjar suga upp hans blod. MC-gangsterns gäng blir inte glada när de senare finner offret livlöst. De sätter sig på sina MC:s och börjar förfölja vampyrsystrarna, som just hunnit dra där ifrån.

Det är just under denna natt som Vanja lovat sig själv att berätta för Vera den hemlighet hon gått och burit på ett tag: att hon vill lämna vampyrlivet, och försöka smälta in bland människorna. Vera ställs plötsligt inför ett liv i ensamhet, men tänker göra allt för att inte släppa sin syster ifrån sig. Handlingen i Vampyrer kretsar inte främst kring blodsugandet utan det utanförskap som tvånget att dricka blod för att överleva medför.

Detta är en mycket kort film på 77 minuter, men den känns ändå alldeles för lång. Det jag skrev om handlingen är i princip allt som händer under hela filmen. Resten av tiden går åt till att Vanja och Vera springer genom ett mörkt och regnigt Stockholm, medan MC-gänget åker runt på sina stora motorcyklar och letar efter dem. Filmen hade tjänat mycket på att istället vara en 30 minuters novellfilm som visats på tv, eftersom det ändå bara händer något vettigt i början och slutet av filmen.

Den enda kända skådespelaren i filmen är David Dencik (känd som John Ausonius i Tv-serien Lasermannen) som här spelar en svarttaxichaufför, som även han får den dåliga idén att försöka våldta lillasystern. Att han står med som affischnamn är snudd på falsk marknadsföring, då han knappt är med 10 minuter innan han blir vampyrföda.

Filmen har väldigt dåligt skrivit manus med otroligt löjliga replikbyten som till exempel:

– Du okynnesäter!
– Vad då okynnesäter är du från 50-talet eller?
– Det kanske jag är, men du borde faktiskt tänka på hur du ser ut.
– Vad då tycker du jag är tjock?”

– Åh kolla tåget, kom igen vi skriker.
Varav tjejerna ställer sig under en bro och skriker det högsta de kan, medan tåget sveper förbi.

Det finns annat vi tål att äta, även om det inte är gott.
Vilket man fått se att de inte kan, då den äldre av systrarna testar att äta falukorv, men spyr i närbild upp alltsammans igen.

Efter att lillasystern sugit blod ur MC-gangstern, så går hon ut till sin storasyster och säger:
– Det finns till dig med…
Varav denna går då in på toan och suger klart.

– Men du säger ju inget!
– Men du lyssnar ju inte!
– Men du säger ju ingenting!
– Men du lyssnar ju aldrig!

Vampyrer är verkligen inte en film jag kan rekommendera någon att betala pengar för att se, den är vare sig sevärd, otäck, engagerande eller spännande. Det verkar vara många som går i samma tankar som mig, då filmen bara visades på tre biografer i Stockholm under endast tre-fyra veckors tid, innan den drogs in. Om den över huvud taget visats ute i resten av landet vet jag inte? Men då har jag i alla fall varnat er för att hyra denna film när den kommer på DVD.

Popularity: 1%

Till att börja med så är detta är både en av de bästa vampyrfilmerna jag har sett och även en av de bästa svenska filmerna jag har sett. Jag hade läst boken med samma namn något år innan jag såg filmen, så jag var lite nervös att de skulle förstöra den positiva bilden jag fått av boken. Detta var dock ingen risk, då författaren John Ajvide Lindqvist själv skrivit manus till filmen.

Visst finns det olikheter mellan bok och film och visst saknar jag vissa saker från boken i filmen, men samtidigt om man ska få en bok på 250 sidor ner till ett filmmanus på 60 sidor så måste man ju stryka vissa saker. Att de tex. strök vissa bihandlingar och biroller är fullt förståligt, för att kunna koncentrera sig på huvudhandlingen och huvudpersonerna. Även om det är lite synd att Virginias (Ika Nord) förvandling till vampyr gott hade kunna ha förklarats och visats mer.

Däremot är det väldigt synd att de minskat Håkans (Per Ragnar) roll, så att han försvinner efter halva filmen. Jag liksom många andra satt nog och väntade på att han skulle komma tillbaka och vara med i den spännande och otäcka upplösningen som finns i boken, men i filmen så var han inte alls med. De har också strukit de pedofila dragen i filmen, vilket kanske är lika bra, för annars hade nog filmen fått alldeles fel och negativ uppmärksamhet.

Det är en väldigt snygg film, vackert filmad och med stämningsfull musik. Det är också väldigt häftiga effekter tex. ett gäng kattor som blir helt galna när de träffar en vampyr och en mycket realistisk frätskada. Hela historien utspelar sig 1982 och de har fått till de rätta miljöerna, bilarna, kläderna, musiken och det känns verkligen som 80-tal. Det känns också som om hela filmen faktiskt utspelas i Blackeberg, men vad jag har läst så spelades mycket in i Luleå, eftersom vi har så lite snö i Stockholm nu för tiden.

De två barnen Kåre och Lina som spelar Oskar och Eli gör ett väldigt bra jobb, speciellt för att både vara nybörjare och barnskådespelare. Sedan att de dubbat tjejen som spelar Eli kan jag tycka känns lite onödigt, men det har i alla fall gjort ett bra jobb med dubbningen, så det är inget du märker av om du inte vet om det.

Den som går för att se denna film endast för att se en skräckfilm, med en massa mord och blod är lite fel ute. För detta är lika mycket en vardagsskildring av 80-talet, en kärlekshistoria mellan två barn och en dramahistoria om mobbning. Men visst innehåller den en hel del ”hoppa till scener”, mord och blod också, det är ju ändå en vampyr det handlar om.

Popularity: 1%

White Noice är en helt okej thriller, si så där myspys spännande, men den är absolut inte otäck eller en skräckfilm. Filmen känns lite utdragen, då det tar mycket lång tid innan det egentligen händer något. Sedan måste man mer eller mindre tro på EVP för att filmen över huvud taget ska kännas verklighetstrogen. Men detta är absolut ingen dålig film, utan om du har 90 minuter till övers, så är filmen absolut sevärd.

Popularity: 1%