Lady in the water

Filmen handlar om Cleveland Heep som är vaktmästare i hyreshuset The Cove.
En natt ser han någon simma i bassängen som visar sig vara en mystisk ung kvinna vid namn ”Story”. Story är en Narf – en vattenlevande älva eller nymf med ett uppdrag att hitta ”The Vessel” som i detta fall är att inspirera en ung författare som i sin tur kommer att inspirera nästa generation till att förändra världen.

Det blir Clevelands jobb att först försöka hitta författaren och senare hjälpa Story hem till den blåa världen med en stor örn som heter ”The Grath Eathlon”. Men i gräset lurpassar en gräsbeklädd vargliknade varelse som kallas ”Scrount” och i träden finns det tre ondsinta apliknande varelser som heter ”Tartutic”. Alla vill skada Story och hindra henne från att fara tillbaka till den blåa världen. Till sin hjälp får Cleveland ”The Guild”, ”The Guardian”, ”The Symbolist” och ”The Healer”, men det är upp till honom att upptäcka vilka dessa personer är i hyreshuset.

Detta är en riktig godnattsaga och är även byggd på detsamma. Shyamalan berättade sagor om varelser under poolen och i trädgården för sina barn. Senare skrev han ihop en 72 sidig barnbok som släpptes samma dag som filmen. Detta bidrar till att filmen känns mycket overklig och fånig, eftersom de vuxna hyresgästerna bara accepterar rakt av att Story är en Narf och att de själva är ”The Guild” osv.

Detta är egentligen en sämre version av E.T. En varelse från en annan värld som kommer till jorden och får en vän som hjälper denna att komma tillbaka till sin värld. Varelsen blir däremellan skadad och döende. Men detta är inte heller något som Shyamalan själv förnekar att han tagit inspiration i från.

Shyamalans tidigare filmer Sjätte Sinnet, Signs, Unbreakable och The Village är alla mycket bättre än denna film, men de är ju uppbyggda på ett helt annat sätt med en sluttvist och för en mer vuxen publik. Men att sätta sig själv i birollen som den unga författaren som inspireras av Story kanske känns lite väl egotrippat, speciellt när rollfiguren är Jesusfiguren som kommer att offra sig själv för att rädda framtiden.

Shyamalans känga till filmkritikerna går ju inte heller att missa i den arrogante Mr Faber som just spelar en sur filmkritiker och som är den enda som rynkar på näsan åt hela historien och som självfallet går ett grymt öde till mötes. Shyamalans poäng med hela filmen är i stort sett att man inte får analysera och i fråga sätta för mycket utan att man måste tro på hela historien.

Filmen är väldigt vackert filmad av Christopher Doyle och är i stort sett en mycket stämningsfull film där man får använda sin fantasi till max.











Kommentera