Dark Water

Dark Water (den japanska originalversionen) är något annorlunda av en skräckfilm. Det handlar inte bara om renodlat obehag, utan den tar även med lite sorg, som tyvärr förefaller ytlig och märkvärdig. Men oavsett vad så lämnas man med en tillfällig rädsla för att åka i hissar.

Yoshimi befinner sig i en tvist med sin f.d. make om vem som ska ta hand om dottern Ikuko. För att visa att Yoshimi verkligen bryr sig om sin dotter och för hennes skulll vill skapa en trygg tillvaro så flyttar de in i en ny lägenhet. Men den trygga tillvaron tar successivt slut. Det börjar med en läcka i taket, ett hårstrå från kranen som hamnar i ett glas och en väska som återvänder trots att man kastar bort den. Men snart övergår det till mer allvarliga saker, Yoshimi ser allt oftare en skum liten flicka och Ikuko försvinner gång på gång. Yoshimi blir allt mer paranoid och det i kombination med Ikukos försvinnanden gör allt värre.

Dark Water påminner mycket om andra asiatiska rysare med andar/spökar involverade, t.ex. The Grudge, Shelter och The Ring (bara för att nämna några). Men den är inte värst obehaglig, utan pendlar från att skapa en mystisk känsla till sorg. Fast den når inte fullt ut. Det fokuseras för lite på relationen mellan mamman och dottern, för att filmen verkligen ska leverera ett rysardrama (något som jag bara tidigare sett i Last House On The Left).

Jag vet inte om det var för att jag såg filmen väldigt sent på kvällen, eller för att jag helt enkelt inte hade den mentala kapaciteten, men jag förstod inte slutet i första hand. Det var inte förrän jag läste om filmen på Wikipedia, som jag fick ett ”aha”-moment (men jag kan bara säga att det gjorde filmen bättre).

Det är inte direkt en minnesvärd film, men om man gillar se originalversioner på asiatiska rysare som Hollywood har gjort remakes på, så är den definitivt värd att se på. Annars finns den amerikanska versionen med Jennifer Connelly.

Betyg 2,5/5











Kommentera