Att denna film över huvud taget fick gå upp på svenska biografer är för mig mycket konstigt, då det verkligen känns som en direkt till dvd film. Manuset tillika handlingen är väl inte den mest originella, men jag tror det som framför allt saknas är ordentlig regi och finansiering, därför att filmen känns billig och påskyndad med åtskilliga plotholes. Slutet känns mest som ett stort ja ha ja var det allt, eftersom man fick inte heller svar på hälften av alla filmens frågetecken.

Sedan att regissören tillika manusförfattaren är både producent och skådespelare i sin egen film kanske säger en hel del om projektet. Nej Fredrik gå tillbaka till det du är bra på det vill säga att skådespela och dubba tecknade filmer.

Ja, där har ni hela handlingen i denna totalt meningslösa film. Det är mycket action, jagande, skjutande och exploderande, men inte någon ansats till handling över huvud taget. Både manus och regi är under all kritik. Filmen är så icke unik att allt som görs i filmen, inklusive repliker, har gjorts i flertalet filmer tidigare.

Adrien Brody är inte övertygande som actionhjälte, trots att låtit musklerna växa, allt han gör känns krystat, överdrivet och ansträngt. Inte ens Laurence Fishbourne gör ett bra jobb i denna film, de tio minuterarna han är med vill säga, utan han liksom många av de andra skådespelarna spelar över så till den milda grad. Man lär inte känna rollkaraktärerna då de inte har någon direkt bakgrunds historia eller karaktärsdjup, så när de dör en efter en så kan man inte bry sig mindre. Vilka som överlever och hur filmen slutar vet man fem minuter in i filmen. De som gör bäst skådespeleri i hela filmen är utomjordingarna och det tycker jag säger en hel del, likaså att man håller på dem och inte på människorna.

Så min rekommendation är att strunta i att se denna film och se originalet Rovdjuret från 1987 med bl.a. Arnold Schwarzenegger istället. Den filmen var i alla fall unik och annorlunda när den kom. Tillskillnad mot denna nyinspelning tillika fortsättning, så handlade det då om en Predator som hade landat i djungeln på jorden. Och originalet hade i alla fall lite vettiga dialoger, repliker och handling mellan actionscenerna.

Det är många likheter med Alfredsons film, flera scener är till och med direkt kopierade, men det är också många andra scener som är helt annorlunda mot originalet och det finns scener i denna film som inte finns med i den tidigare, men också tvärt om.

Detta känns faktiskt inte som en dålig nyinspelning eller faktiskt inte som en nyinspelning över huvud taget utan som en annorlunda tolkning av Ajvides bok. Att säga vilken som är bäst är en omöjlighet, men barnskådespelarna är strået vassare i den amerikanska.

Denna version är också svartare, blodigare, rysligare, mörkare och hemskare än den svenska. Överlag så är det en helt annan stämning i denna film. Den känns mer som en skräckfilm eller rysare och Abby som vampyren heter känns mycket mer som ett monster. Känslorna mellan barnen känns dock starkare och även känslorna mellan Abby och hennes ”pappa” Thomas.

Pojken Owen upplevs som mycket mer ensam och övergiven av de vuxna, vilket alla barn i denna film verkar vara och får därmed mer eller mindre klara sig själva. De har däremot satt in en polisdetektiv i historien som inte funnits med i de tidigare versionerna.

Laura och hennes far anländer till en stuga som finns  belägen mitt i ingenstans. Meningen är att de ska reparera  och fixa till huset, för att ägaren vill sälja det. De kommer  sent på kvällen och tänker spendera natten där, för att  vakna tidigt och vara så effektiva de kan. Men när Laura  lägger sig börjar hon höra mystiska ljud. Hon väcker sin far som då går upp till övervåningen för att se vad det är som står på. Det sista Laura hör från honom är ett plågsamt stönande och när hon försöker fly från huset, märker hon att alla dörrarna är låsta.

The Silent House är en långsam men effektfull och skrämmande film. Man följer Lauras väg genom huset i hopp om att hitta en väg ut och på vägen händer en läskig sak efter den andra. Det är mörkt och bakgrundsmusiken är enkel, men obehaget ökar allteftersom. Fast det uppstår aldrig direkt någon klimax. Istället är det mest att man sitter på nålar och väntar på att något fruktansvärt ska hända.

Den ger en känsla av Blair Witch Project och Paranormal Activity, men till skillnad från de så är videokameran ett icke-existerande medium i Lauras värld. Om jag ska dra liknelser till andra skräckfilmer så får det bli Switchblade Romance (Haute Tension) och Them (Ils).

Jag gillade filmen, men man kunde somna lätt efter att ha sett den. Den var inte mentalt påfrestande. Jag gillar skräckfilmer som inte bara är ännu en rulle från Hollywood. För med sådana filmer vet man inte vad man kan vänta sig. Det enda man kan vänta sig är det oväntade och det är precis som i filmen.

Slutet kan göra flera besvikna och det var inte jätteoriginellt. Men vägen dit är i alla fall obehaglig. Glöm inte att kolla på eftertexterna och fortsätt även kolla efter eftertexterna, då filmen fortsätter i några minuter.

Kuriosa: Filmen är baserad på en verklig händelse från 1940-talet!

Betyg 3,5/5

Så… Varför är den dålig, tro?

Handlingen. That’s why.
Handlingen är så otroligt korkad, poänglös och framför allt tråkig. Och såklart så satt man ju och vänta på en tvist i slutet, såsom alla Saw-filmer, och guess what? Det fanns en tvist i slutet! (Surprise! Surprise!) Och inte för att spoila något för er, men… Tvisten suger. Det måste vara det mest meningslösa jag någonsin sett – Och det tog mig ett bra tag för att vad fan som egentligen hände, och varför. Varför vet jag fortfarande inte, men jag tror jag vet vad som hände... Jag är inte helt säker.

Såhär går handlingen till:
Två föräldrar förlorar sitt barn och får senare reda på att han blivit kidnappad och brutalt mördad i någon psykopats källare. De två föräldrarna får för sig att dom tyckte det var en perfekt idé att kidnappa själva mördaren när han förs till ett fängelse – Men de råkar krascha med skåpbilen som dom snodde, med mördaren i. Dom hittar en kropp liggandes lite längre bort ifrån skåpbilen efter kraschen och dom tror att det är mördaren. Dom tar mördarens kropp till ett hus, någonstans, jag vet inte var. Binder fast mördaren. Och börjar brutalt plåga mördaren till döds.
Det är ungefär… Allt. Sedan har du tvisten i slutet, men den tänker jag inte avslöjja. Men jag tror nästan att ni redan har fattat vad det var för något.

Vadå? Jag? Dålig på att summera handlingar?

Sedan har vi specialeffekterna – Saw är ju väldigt populär för b.la. sina specialeffekter, så ni kan ju tro att man förväntade sig väldigt mycket utav denna film när det gäller den kategorin.
Och jag måste erkänna att specialeffekterna var faktiskt inte dåliga alls, men de var få som bara fan. De flesta sakerna som föräldrarna plågar mördaren med kräver knappt några specialeffekter – Det är b.la. injektion utav någon sorts drog som drar ihop alla muskler samtidigt, vilket var väldigt brutalt men det behövdes inte speciellt mycket specialeffekter för den scenen. Men som sagt: Specialeffekterna var faktiskt inte dåliga alls.

Så… Sist men inte minst… Skådisarna.
Var dom usla? Var dom allmänt dåliga? Var dom bra? Var dom gudomliga? Var dom riktigt bra? Vad var dom, tro?
Kort och gott sagt: Dåliga för tid till tid, men ibland så lyckades dom rätt bra med det dom försökte leverera!

Så plus-poäng för de få specialeffekterna och några smådelar där skådisarna var riktigt bra.

Och för resten: F*ck you, Robert Lieberman. Hur vågar du smutsa ner ”Saw”s namn med denna skit?

The Last Exorcism

Jag ska vara helt ärlig och börja med att säga: Det kunde ha varit värre.
Den hade kunnat ha varit tråkig rakt igenom, den kunde ha inte haft några specialeffekter iöverhuvudtaget och det hade kunnat varit usla skådisar.
Men det är dock de enda tre sakerna med filmen som är positiv: Den har två, tre scener som är underhållande (Speciellt den när hon mördar katten), de specialeffekterna som väl existerade i filmen var inte dåliga och jag tyckte faktiskt om de flesta utav skådisarna i filmen. Men det är där det roliga slutar… Resten är bara uselt.

Handlingen var riktigt långsam, tråkig och monotom – Känns som om att jag just upprepade mig där tre gånger.
Det tar filmen cirka 45 minuter att ge en något underhållande – Till en början så är det bara som en dokumentär (Och ja, jag vet att det ska föreställa det, men kom igen… 45 minuter?) och jag tyckte faktiskt det var riktigt tråkigt. Hade det varit intressant så hade jag kanske gillat det, men så var inte fallet tyvärr.
Och när det väl händer något så är det också rätt tråkigt. Det enda som dom gör är går omkring i mörkret och filmar skakigt runt omkring i rummet och lite då och då så dyker våran lilla, söta och ”oskyldiga” Nell upp och försöker vara skräckinjagande när hon bara ser efterbliven ut. Och helt utan anledning så snor hon kameran en sväng och mördar en vit katt, och för att erkänna så brast jag ut i skratt när den scenen trädde fram – Jag vet, jag är en sjuk människa… Men vem är egentligen inte det?
Är det bara jag eller bryter inte filmen mönstret lite om att vara ”dokumentär” och blir helt plötsligt något HELT annat. Vilken kanal i hela världen skulle sända en ”dokumentär” där alla (SPOILER) dör i slutet? Jag är helt säker på att dokumentärer inte riktigt är på det sättet iöverhuvudtaget. Även dock man knappt ser när dom dör så gör det inte saken bättre? Och där har vi också ett problem: Man får fan inte se något utav de ”äckliga” scenerna i filmen. Vi får bara höra och liksom fantisera hur det skulle ha sett ut – Och så vitt jag vet så är det inte riktigt så en skräckfilm funkar. Let us see what happens for butter’s sake!
Men hursomhelst…
Enligt mig är filmens handling ganska korkad – Den är komplett poänglös och det enda som jag faktiskt gillade var slutet där alla (AGAIN… SPOILER) dör.
Vill ni se en exorcism-film? Kolla då in den gamla klassiker’n: Exorcisten. Där har vi då allt en sjuk liten jävla ungjävel besatt utav en riktig jävla demon. Fy… Fan. (See what I did there? *Teehee*)

Så summerat: Det är en tråkig film. Det händer ingenting förns efter 45 jävla minutrar, du får aldrig se något gore (om du inte räknar tecknade bilder som gore…) och Nell, den besatta flickan, ser bara korkad ut i alla scener – Man blir inte rädd, man börjar nästan skratta hela tiden. Och jag tror de flesta börjar bli trötta på denna sorters filmer med skakiga kameror och ”sanna” historier – Det räcker nu, vi har redan fått Paranormal Activity (och deras nedrans uppföljare) och det räcker, allvarligt talat nu.

Låt oss kolla in 2010-filmatiseringen utav Jonah Hex och se…

(Rätt lovande poster, right?)

Trumvirvel, tack…
*Trrrrrrrrrrrrrrrrrrrr-Trr*
Filmen suger.

Handlingen är tråkig, poänglös och innehåller en hel del tråkiga konversationer och one-liners. Jonah Hex säger t.o.m. en gång i filmen: ”Jag har slut på kloka svar.” – Vilka kloka svar? Vart då i filmen? Nu får du vara mer specifik, Jonah. Jaha, du menar de allmänt tråkiga och okreativa svaren du har givit under hela filmens gång? Okej. Ja, dom var ju… Kloka.
För mig så känns handlingen ganska typisk, inte för en Western-film men för filmer iöverhuvudtaget. ”Du dödade min familj. Nu ska dom jävlarna få!” – Det har man ju aldrig sett förut, right? Eller? Jo, precis. Så det var ju som de ”kloka svaren”: Tråkigt och okreativt.

Och vad brukar hänga ihop med handlingen?

Jo… Karaktärerna, omgivningen och jobbet runt omkring allt som t.ex. specialeffekter, kamerajobb och make-up.

Låt oss börja med det som jag minst ogillade: Specialeffekterna.
Jag tyckte faktiskt att de visuella specialeffekterna var rätt sjyssta och värdiga att se på. Det såg inte slarvigt ut eller något sådant, det såg ganska clean ut. Så det var acceptabelt.
Dock så var det för lite blod och gore. Jag menar… I serien så är det ju blod och gore överallt. Men i denna film så får vi aldrig se någon gore eller knappt något blod… Alls.

Kamerajobbet var bara tråkig. Det gick att se på, men det verkade nästan som om dom inte fokuserade sig tillräckligt på kamerajobbet – Dom verkade nästan bara skicka ut kameramännen utan indikationer om vad dom ska göra, utan kameramännen fick bara filma lite hur dom ville. Och det blev tråkigt.

Omgivningen i filmen var ett rätt stort problem för mig… Den är så… Tråkig. Och jag vet att jag har använt det ordet nu ett par tusen gånger under denna recension – Men allting är verkligen tråkigt. Och omgivningen kommer inte undan heller. Den är också tråkig. Vissa scener ser ut som om dom spelade in det på High Chaparral, och det mesta såg lite för scensatt ut – Var det verkligen någonsin riktiga bakrunder? Såg inte direkt ut så, tyckte jag. Vi kollar inte på en teater, filmjävel… Vi kollar på en hög budget-film. Skärp till.

Karaktärerna.
Jadu, jag vill inte riktigt klaga så mycket på karaktärerna, och dess skådisar. Men… Jag måste.

John Malkovich… Han ser dryg ut, låter drygt och hans skådespeleri är dryg. Iallafall i denna film.

Megan Fox är som vanligt het och inget fel på att se på henne under de scenerna hon är med i – Hon var nog det enda som underhöll mig under filmens gång.

Jag tycker att Josh Brolin inte var något bra som Jonah Hex – Han var som i princip allting annat: Tråkig.
Och är det bara jag eller är han inte ett dugg bad-ass i denna film? Han bara gör illa sig hela jävla tiden och det inte vore för hans tur hade han inte klarat sig alls.
Det är ju bara tur som får honom att klara sig igenom filmen. Det var tur att han blev indragen av de där konstiga indian-människorna, eller vad fan det var, och blev återupplivad. Det var bara tur att yxan ramlade ner bredvid honom i slutet av filmen så han kunde rädda dagen. Tur, tur, tur, tur, tur… Tur.

Det största skämtet med filmen är fan make-up:en a.k.a. What the f*ck is up with Jonah Hex’ face?
Kolla in detta…

Vad i hela helvete? Vad fan hände? Dom hade råd med sjyssta specialeffekter, men ansiktet glömde dom att jobba på?
Jag förstår inte vad dom tänkte på… För detta var en sak som störde mig igenom hela filmen.

Jag tror att ni har förstått nu att filmen är dålig och är inte värd att kolla på.
Den är bara tråkig och poänglös. Inget som man borde lägga ut sin tid på.
Kolla hellre in serietidningarna! Dom är iallafall mer åt skräck-hållet än action-hållet som denna film siktade helt fel på.

A really good concept that went down the toilet as a piece of shit.

Åh, förresten… Det var riktigt överraskande att se Will Arnett med i filmen. Jag gillar Will Arnett. Så det var ju ganska positivt ändå.

Är det bara jag som tycker att det borde egentligen vara titeln? ”Stupid American Teens” – Huh, vad sägs? Nej? Okej då…
Men vad är ”korkade amerikanska ungdomar”?
Det är amerikanska ungdomar som inte ser utvägarna, som bara hoppar sig på mördarna, gör onödiga småljud, pratar på ett idiotiskt sätt i allvarliga situationer (även så kallad nära-döden-upplevelser) och visar upp sina ”fina” kroppar som egentligen inte har något med något att göra förutom… Nej, det har fan inte med något att göra.
Korkade? Korkade.

Hursomhelst…

Så vad är titeln på filmen egentligen? Tja… Det borde du egentligen veta just nu – Men jag tänker säga det/påminna dig om det ändå:

Japp. Det är titeln på filmen. Piranha 3D. Visst är det… Fiffigt? Jaaaa, visst. Men är själva filmen i sig fiffig? Neeeej, verkligen inte.

Handlingen är korkad, ungdomarna är korkad, animeringarna är även dom korkade och… Låt mig spara dig några sekundrar med att bara säga: Allt… Som har med… Filmen… Att göra… Är… Korkat. Summerat: En korkad film. Uppfattat? Filmen är korkad. Om ni råkade missa vad jag skrev (a.k.a. läser mellan raderna) så skrev jag: Filmen är korkad. För att den är korkad.
Jag tror ni har fattat det nu att… Den är korkad.

Vem kom egentligen upp med denna ”geniala” idé egentligen?
Svar: Alexandre Aja.
Och den är inte ens originell: Det är en rip-off av den usla, men bättre än denna nya, filmen: Piranha ifrån 1978, gjord utav Joe Dante. Den gamla filmen fick iallafall en att fatta att det är en parodi på ”Hajen” och att bikinibrudar var något man kanske skulle vilja se lite då och då, mellan de underhållande piraya-scenerna.

Men dock måste jag faktiskt erkänna att jag tyckte att filmens ”gore” var faktiskt rätt okej och det såg rätt verkligt ut. Men… ibland såg man ifrån flera mils håll att det var mer fake än Kissie.

Låt mig citera surgubben ifrån postens reklam: ”Nu får det vara nog!” – Jag vill inte se fler korkade amerikanska ungdomar, fler filmer som försöker göra parodi av sig själva (jag är nöjd med Drag Me To Hell – Och den var ju faktiskt jävligt bra) eller fler filmer vars poäng är att visa upp nakna brudar genom hälften utav filmen – Det är så poänglöst så det är bara irreterande nu för tiden. Det måste ha ett slut någon gång – Som precis allting annat… Så snälla, Hollywood… ”Nu får det vara nog!”
(Och snälla: Kalla mig inte för ”surgubben” från och med nu…)

Hmmm, tycker ni att vi borde avrunda detta nu? Ja, det tycker jag med.

Summerat, mina damer och herrar:
FILMEN ÄR KORKAD. PUNKT SLUT.

Gosh…

Fem främlingar i Philadelphia inleder dagen med den mest vardagliga av rutiner. De stiger in i en hiss i ett kontorshus. På denna instängda plats tvingas de dela utrymme med människor de aldrig träffat förr. Ingen uppmärksammar någon annan, de kommer ju bara att dela några få ögonblick. Men vad som först verkar vara en helt vanlig hisstur visar sig vara allt annat än slumpennär hissen plötsligt fastnar. Ödet har en plan för dessa arma själar. Idag kommer dessa främlingar att avslöja sina mörkaste hemligheter för varandra, och samtidigt få betala för sina synder.

Långsamt och metodiskt övergår en smått irriterande situation till ren hjälplöshet och terror. Hemska saker börjar ske med passagerarna, en efter en, och misstankarna om vem som ligger bakom händelserna skiftar.. fram till dess att de får reda på den fasansfulla sanningen: en av dem är Djävulen själv.

Alltmedan de på utsidan förgäves försöker rädda dem, inser passagerarna att det enda sättet att överleva är genom att konfrontera den ondska som har lett dem dit de befinner sig idag.

Se den gratis på bio, hämta dina gratis biljetter på GratisBio, klicka här!