Lina och Martin har åkt till Sverige för att köpa  massa sprit till deras kompis’ bröllop och är på väg  hem till Norge. Deras kompis ringer dem och säger att innehav av för mycket sprit klassas som narkotikabrott och det gör det inte bättre när en polis stoppar dem. Men polisen har bara satt ut en vägspärr på grund av en olycka och dirigerar dem till att följa en annan väg. Det börjar då hända missöde efter missöde, en obehaglig man dyker upp mitt ur ingenstans och tar foto på Linas bröst, de kör på en planka med massa spikar på och får punktering, Martin bevittnar en kvinna som torteras på datorn och de kör nästan på en flicka som är i chock. De är mitt i ingenstans, men de är inte ensamma. Men de är ovetande om alla videokameror som filmar dem. Snart får de dock reda på hur allting hör samman.

Genvägen ligger på gränsen mellan skräck och thriller. Den visar ett lite annorlunda Sverige där människorna beter sig lite som inavlade människor. Filmen är ganska förutsägbar och den förmedlar inte direkt någon obehagskänsla. Dess skräck ligger i hoppa-till-scener och lite blod.

Filmen är inspirerad av sanna händelser, men i det här fallet lämnar den en ganska oberörd. Genvägen är ett trevligt tidsfördriv, men inget mer.

Betyg 2,5/5

The Haunting, An American Haunting och nu The Haunting in Connecticut, för att inte tala om nästa hemsökelse i Georgia som kommer ut ganska snart.

Jag har alltid haft lite svårt för rysare som handlar om hemsökelser och de har heller inte haft någon skrämmande effekt för mig, åtminstone inte förrän jag såg Paranormal Activity-filmerna som båda gjorde mig traumatiserad i några månader. Tyvärr hamnar inte The Haunting in Connecticut i samma fack.

Huvudpersonen, Matt, lider av cancer och ska prova på en ny oprövad terapi som kan hjälpa honom. Men för att detta lättare ska ske måste familjen Campbell flytta närmre staden. Mamman hittar ett hus som hon får ganska billigt på grund av dess historia. Tidigare har huset fungerat som en slags begravningsbyrå. Men det är bara halvsanning, vilket man förstår ju längre man kommer i filmen. Det börjar dock hända saker i huset, Matt börjar se spökliknande varelser och det tar inte lång tid innan katastrofen är ett faktum.

Filmen tilltalade mig inte. Handlingen var inte fängslande och den kändes inte originell. Den påminde till stor del om Amytville Horror i kombination med Sjätte Sinnet, men dålig. Och de spökliknande varelserna var mer skrattretande än skrämmande. Det enda som gjorde en lite skrämd var de ständiga hoppa-till-scenerna. Det kändes som de aldrig slutade. Men jag skulle inte tvivla på att filmen kan fängsla de som tycker det övernaturliga är obehagligt, åtminstone en aning.

The Haunting in Connecticut sägs vara baserad på en verklig händelse. Vanligtvis brukar det göra rysare ännu läskigare, men inte i det här fallet på grund av all överdrivenhet.

Betyg 1/5

The Fourth Kind  -  Skräck/Thriller/Sci-Fi.

Filmen handlar precis som titeln säger ”det fjärde slaget/typen”, alltså abduction (bortföring, kidnappning).

Dr. Abigail Tyler är en psykolog som kommer till en liten stad i Alaska för att intervjua en grupp människor, det mest skrämmande med alla intervjuer är att alla har samma sak att berätta oberoende av varandra. Varför är väl den största frågan?

Filmen är gjort på ett speciellt sätt, blandad med riktiga intervjuer och bandinspelningar. Väldigt effektfullt.  Själv tyckte jag att filmen var lite dryg till en början, men som med så många andra filmer så trappas den upp till något som faktiskt gav mig gåshud x antal gånger. Filmen är spännande, häftig och unik.

Jag sket ner mig mentalt ett par gånger under filmens gång. Starkt rekommenderad till alla skräckälskare.

Det är ett måste ses!

/Archantos

Skaparna av ”30 Days of Night” och ”The Grudge” är nu färdiga med ännu ett skräckinjagande ”Grudge”-kapitel! Jake, den ende överlevande efter massakern i ”Grudge 2” plågas svårt av makabra hallucinationer. Hans läkare, doktor Sullivan (Shawnee Smith från ”Saw”-filmerna) vill gå till botten med det hela, och hon bestämmer sig för att besöka den mytomspunna fastigheten i Chicago. Men hur häver man en förbannelse som aldrig vill dö?

Visst, den var inte dåligt gjord.
Visst, skådespelarna var inte värdelösa.
Visst, den var inte speciellt oförutsägbar.

Hehe, ni förväntar er ett ”men…” här, eller hur? Helt korrekt.

Men…

Filmen är sjukt tråkig, långt ifrån originell och de tänkte chockera en med slutet som vi fick men istället så sade man bara; ”Ja, fan rätt åt idioten.” – Varför? Åh, varför måste vara en massa puckade ungdomar i alla dagens skräckfilmer? Är det bara dom som är de efterblivna i Amerika i dagens tider?
”Men, men, men… Snygg brud? Het kille?” – Gå och dö är du snäll.

Denna film kändes som om man kollade på tio stycken andra skräckfilmer.. Uppdelad till EN film i cirka en timme och en halva. The Grudge är nog en av de som de tyckte var en bra idé att rippa av. Nej, det är inte acceptabelt.

På tal om oförutsägbar så är den faktiskt väldigt oförutsägbar. Man satt och sade till sig själv; ”Ah, nu kommer det där hända” – Men det hände aldrig. Istället hände det andra saker – Tråkiga jävla saker. Dom lade in lite clichér här och var men det var inga speciella saker. Typ som plötsliga bilder som dyker upp i någon halv sekund och det kanske är kul ibland – När man hoppar till av det. Istället är det någon dryg unge man är HELT säkert på att man har sätt i en annan film – Som också handlar om en snorunge som… Mördar?
Hej, kommer du ihåg den där skräckfilmen där en unge mördar en massa folk genom att bara skrämma dom med miner, konstiga repliker och en hund.. men en mask? Och anledningen till det är bara så himla korkad… Urk.

Och som jag sade så är skådespelarna inte usla – Men dom är då fan inte bra heller. Den där ”heta” killen, ifrån Never Back Down, ser bara allmänt dryg ut. Den där ”snygga” tjejen går bara omkring, som en korkad ungdom som hon är, och snackar med en massa folk medan hennes nära och kära dör utav ”mystiska” anledningar som tydligen polisen inte har ett dugg att säga om. Och såklart tror ingen på henne och när hon frågar: ”Ni tror jag är galen, eller hur” så tycker jag ärligt att dom borde svara: ”Ja.” – Så har man mindre sympati för dom när dom, såklart, dör utav det där dom inte trodde på – Idioter.
Den enda skådespelaren jag skulle tycka var väldigt bra var nog tanten i filmen – Hon var ju så go’ och gla’ som en kexchokla’

Tja, hur ska jag summera allt detta?
Filmen är tråkig. Se den inte.

Tag en titt på postern. Vad ser du? Stora jävla pirayor om attackerar ett fartyg som tydligen är mycket mindre än pirayan. Då vet ni lite vad ni ska förvänta er utav filmen… I cirka en-två minuter. Resten av filmen har inget med sådär stora jävla pirayor att göra… Och fartygen gör knappt ett skit förutom att hålla sig själv från att sänkas utav alla korkade människor ombord på fartyget. Ja, fartyg har känslor.

Så vad handlar filmen egentligen om?
Jo, det kan man allt undra, om du ens orkar att hänga med i filmen iöverhuvudtaget. En liten förvarning; Usel handling påväg.
Om du går in på t.ex. Filmtipset.se så hittar du en kort summering av filmen och den ungefär såhär:
”En muterad stam av jättevildsinta och hungriga pirayor är på väg till Florida ifrån Amazonas och dom äter upp allt som kommer i deras väg.”
Wow, jag är imponerad. Fan tag dig, Eric Forsberg. Kom inte och tro att detta är hans första usla film. Nej, det har hänt förut så när jag säger ”Fan tag dig” åt honom så är det ingen hot; Det är en order.
Så… Stora jävla pirayor är påväg och attackera Florida så någon måste alltså stoppa dom? Dom skickar ut Paul Logan, Tiffany och någon annan idiot vi inte vet vem det är, iväg på ett uppdrag att stoppa dessa pirayor. Japp, dom tror på fullaste allvar att Paul Logan kan göra detta. Idioter. Hursomhelst; Det är inte bara Paul Logan som är ute efter ”glory” – Det är tydligen ett par terrorister, eller vad fan det nu än är, som försöker tag kål på Paul Logan, helt utan anledning, samtidigt som Paul Logan försöker hitta pirayorna och sedan ge kommando till ett fartyg (Ja, den på postern.) att avfyra en massa jävla nyårsraketer mot pirayorna. Några pirayor dör. Men dom glömde visst några stycken som var lite större än dom de lyckades tag kål på. Blah, blah, blah. Fartyg dör. Pirayor dödar människor. Människor dödar pirayor. Paul Logan går på en brygga under ett dimmat solsken mot lite snubbar som gratulerar honom för att knappt gjort ett skit och sedan kysser han den fula bruden i filmen. *Snyft* Nej, jag gråter inte. Jag har fått något i ögat… Allvarligt. Jag tror det är en stor jävla piraya.

Det var den handlingen i filmen och jag vet inte vad ni tycker… Men jag tycker den är usel.

Specialeffekterna, skådespelarna, miljön och allt annat i filmen vet jag inte om jag ens vill tag upp. Eller måste jag det? Okej, lite snabbt då.
Specialeffekterna suger pung. Skådespelarna skulle kunnat ha bytts ut till blyertspennor och det skulle inte gjort något skillnad – Eller jo, det skulle bli roligare att se på. Tänk dig; Pratande pennor med ben. Haha. Sist men inte minst, bokstavligen talat, så har vi; Miljön. Inget fel på den. Florida är en sjysst stad. Eller menar du det som egentligen var i filmen? Jaha. Nej, den sög. Dom kunde verkligen inte ha hittat en bättre ”djungel” att springa omkring i och leka? Nej, tydligen inte.

Wow, nu blir det snart lite för mycket snack och för lite action. Vad sägs om lite action? Här har ni den extremt underhållande, snygga, ärliga och maffiga trailerna! *sarkasm*

Mega Piranha Trailer